So Happy I Could Die

Varför blir de inte som man planerar? Jag hatar när de blir så. Jag vet inte om jag kanske är väldigt "planerande" av mig. Men när jag tänker efter så är jag nog de. Och de irriterar mig nåt otroligt när de inte går min väg. Jag bygger upp som en liten historia och senario om hur de ska vara, de kan vara vilken liten skit sak som helst.

Typ

-om man åker rätt väg till dit man ska

-vilka kläder man ska ha på  sig

-vilken mat man ska äta just då

-VÄDER

osv..

Nu är de här väldiga bagateller, men de kan få mig på så otroligt dåligt humör och få allt som kändes så bra eller som man såg fram emot att rasa.

Sen har vi dom större sakerna som alla normala människor blir ledsen och besvikna över. Men jag vet inte om jag är lite överdriven och blir lätt ledsen och besviken över mindre 'hårda' saker. Men de är fortfarande lika jobbigt och man blir fortfarande lika ledsen även om de kanske inte är så stor grej för någon annan, som de är för mig. Och de handlar inte om att jag är självisk och egoistisk, utan jag är väl bara mer känsloladdad och verkligen vill att de ska gå min väg.

Men nog om de, för de löser sig alltid !